Fantastisk present till jägare, fiskare,
linedancers, squaredancers eller folk som vågar synas.g!

27/10 sjöng jag och sålde mina skivor på Jula i Luleå mellan 12.00-16.00.

Lördag 4 juni 2005 firades Sveriges nationaldag i St Petersburg. Jag tror inte att någon plats i Sverige besöktes i den här utsträckningen. Programmet innehöll inget militärt utan Svärdsjö spelmanslag, barnkör, dansare och tal. Mellan programmen var det jag som genomförde mitt nya program "Just a handful of songs". Allt mottogs med stort jubel och rysk TV sände från firandet där jag fick mycket stort utrymme.  Under söndag förmiddag hälsade i stort sett alla ryssar på mig och Maj-Lis när vi syntes på stan. Både Maj-Lis och jag blev filmade och fotograferade av massor av folk (tillsammans med dem) och av flera TV-bolag och privata videofilmare. Mitt program har nu "satt" sig. Vill ni ha ett tight framträdande med härliga sånger -boka mig!

Ni får förmodligen aldrig se mig sjunga i svensk TV. Jag har nog varit för besvärlig med min skada som nu utmynnat i en höftledsoperation.

 

Mac-användare "VARNING"! Web-hotellet EuroIT Solutions är inte, vad jag anser, seriöst i sin kundhantering. Jag har en Macintosh och fick ett, som jag tyckte, bra erjudande om web-hotellplats. Det visade sig att de tjänster de erbjudit inte kunde verkställas men jag fick inte tillbaka pengarna. "VARNING"!

Under "om mig" och "Robinson" kan du läsa mina kommentarer om de år av Expedition Robinson jag deltagit i.

Är du intresserad av björnjakt kan du gå in på Björnjakt

Det var med sorg i hjärtat jag såg min dröm om en hel "robinsonsäsong" fara! Jag hade gått långt på morgonen före tävlingen och klarat det bra. Jag trodde att jag skulle återhämta mig något så när inom 8-10 dagar. Mitt hopp stod till kunskaps-tävlingar, tålamodsprövande tävlingar och tävlingar där man måste tänka snabbt och lösa problem. Det handlade dock inte bara om ett sår, utan även ett mindre men kanske allvarligare och dessutom flera småsår som inte behövde sys. Läkaren lät mig inte gå över huvud taget efter tävlingen. Han drog mig personligen på en kärra till båten och vid ankomsten till nästa ställe till den plats där jag skulle bo.

Här är min version av "olyckan". Min skada
Detta avsnitt kunde ha blivit mitt sista i detta liv. Jag hade gått ut utan att de andra visste om det. De hade samlats under ett träd där vi hade två hängmattor. Jag hade med mig en kvist med löv från en speciell buske som jag ville hitta fler av. Frukten på busken ser ut som ett päron och smakar harsyra. Jag hade också tänkt leta reda på ett sockerpalmsbestånd som jag sett från havet. Det fanns bara ett par kvar i närområdet. Jag klev upp på allt som var över marknivån för att spana efter busken En stadig plåtkista verkade hög och bra, men medan jag stod på den kände jag att jag sjönk nedåt och kastade mig åt sidan. Plåten delade en muskel från ankel till knä i två halvor. På baksidan av benet skar en plåtbit rakt in ungefär som man skulle ha huggit mig i benet med ett trubbigt stämjärn. Jag kunde ha fastnat med benet i ett hål med nedvikta kanter. Då hade jag aldrig kommit loss. En gammal man i Boden, Arne Norman, har lärt mig att stämma blod. Lyckligtvis fungerade det och jag kom på fötter. Min första tanke var –Nu är det kört med den här tävlingen. Min andra var - jag får inte svimma förrän jag tagit mig ner till stranden. Annars kommer ingen att hitta mig förrän det är för sent. Jag bröt mig fram genom strandvegetationen och struntade i att det gjorde ont. Väl nere på stranden var det bara stenar så långt jag kunde se. Jag snubblade hemåt och någonstans längs vägen måste jag ha slagit i ansiktet, för en tand hade kluvits på längden. När jag närmade mig lägret hade vattnet stigit så att jag måste gå in i vegetationen igen för att inte gå med såret i vattnet. Jag klarade det, kom in i lägerområdet som var tomt. Några hundra meter längre bort fanns kamerateamet och jag satsade på att gå ditåt så långt jag orkade. Samtidigt muttrade jag och svor ilsket för mig själv och det hördes tydligen till mina vänner som helt plötsligt fanns runt omkring mig. De tvingade mig att ligga ned och hålla upp benet som börjat blöda igen. Någon sprang och hämtade kamerateamet som kallade på läkaren via radion. Kamraterna var ledsna, en del rädda och någon hämtade en bit från ett lakan och lindade om benet. När jag också skulle ha en bit lakan på pannan sade jag ifrån. Jag drog ned hatten en bit mot solen och väntade. Läkaren kom och han använde mer än 20 liter flaskvatten för att få bort all skit som kommit in i såret. Han drog ut en metallflisa ur benet med en tång och vi kom överens om att han skulle fixa till mig på platsen. Det tog mycket lång tid. Jag fick krampryckningar i benet medan han jobbade (det får jag fortfarande nästan tre år efteråt om jag sträcker på benet) och det sved som eld när han borstade bort sand, jord och gräs. När han var nöjd hade det börjat mörkna. Jag fick två flaskor dropp och två omgångar antibiotika genom katetern. Jag fick nog morfin också, för de sista stygnen kändes inte. Jag pratade hela tiden med de andra och försökte lugna ned dem. Läkaren, Ingemar, och hans sjuksyster, Anna, fick hjälp av Sylvia under operationen. Hon är utbildad sjuksyster. Som tur var hade jag byggt en säng för några dagar sedan och jag fick en filt att bre om mig med. Leif låg på sin uppbyggda bädd en bit ifrån mig, så jag kunde ropa på honom om det krisade.
Jag fick frossa och feber på natten och diarré av antibiotikan så jag måste upp och gå bort från lägret. Det var jobbigt eftersom bedövningen hade släppt och det gjorde helvetes ont! Jag hade hittat en bambustav tidigare och med den som krycka tog jag mig bort till skogskanten, grävde en grop och tömde magen. Jag grävde igen gropen och tog mig ned till stranden, lade mig ned på rygg och masade mig ut i vattnet så att jag kunde tvätta av mig utan att blöta bandaget. Tillbaka i min säng kunde jag inte sova på grund av smärta och för att det dunkade hårt i benet. Nästa dag gjorde jag ett solskydd av mitt lakan, grenar och den lina jag hittat tidigare. Där satt jag sedan hela dagen och jobbade med ett ljuster som jag hittat. Det behövdes en ny spets med hulling så jag bockade till en metallten och slipade den mot en sten. Jag sade till de andra att de kunde komma till mig med grejer de ville ha fixade. Jag räknade med att kunna laga saker och öppna kokosnötter. Jag tänkte att jag får vila från tävlingarna en till två veckor, men jag visste ju inte att nästa tävling gick ut på att utmanarna skulle välja var sin partner bland oss och att de som blev över skulle åka ut.

Min tröst är att jag blev"bäste Robinson genom tiderna" i Robinsonbokens tävling. Tack alla ni som röstat och gett mig en så stor segermarginal! Uppriktigt sagt tycker jag att de värdigaste motståndarna fick alldeles för få röster! Boken kan köpas på Åléns eller beställas på Robinsonboken.

Sveriges populäraste hatt? En prisvärd julklapp!! Vi är ensamma i Norden om denna försäljning.

Björnkram!

Här kan du nu lyssna på fyra av låtarna från min CD.

Avsluta låten du lyssnar på innan du tar nästa.

Om du inte har bredband tar det lång tid att ladda upp en musikfil! Lyssna gärna på mina äldre sånger under "Intressen", Musik. Mest egna sånger, fler kommer.

Det är du
(till min hustru)

Stjärnöga
((gammal flamma)

Tyra-Adele
(mitt äldsta bonusbarnbarn)
Isak-Alexander
Mitt äldsta barnbarn)

Min CD har recenserats 2005 17/8 i NK, 29/8 i NSD, helsidesreportage i Piteå-Tidningen 6/9 och jag vet att den spelats i Radio Sjuhärad, i Radio Västernorrland, i Radio Umeå med intervju, I Radio Väst Puls med intervju, och i Radio Norrbotten med intervju , Radio Gagnef har intervjuat mig och spelat låtar från CD:n. Radio Wiking i Stockholm har också använt dem. Beställningar har sedan kommit från de platserna. CD:n kan du beställa av mig via mail (singsong@singsong.se). Den kostar 70 kr inklusive frakt (förskottsbetalning). Det är jag som sjunger. Bakgrunden är gjord av luleåorkestern "Taxi".